Blombud

Syrenerna luktar, häggen luktar och jag ligger på gräsmattan med slutna ögon mot den värmande och välkomna solen. Det blir liksom mönster på näthinnan när jag försöker se med ögonlocken stängda. Det är fantastiskt att kunna ligga här ute och lyssna på fågelkvittret. Inne i stan så dränks naturens egna ljud av alla bilar och allt stoj som är där. Här är jag själv i ett lånat hus långt ute i skogen där ingen vet var jag finns. Brevbäraren dyker upp en gång om dagen och lämnar post till den som äger huset. Jag åker in till närmsta samhälle en gång i veckan för att handla och då även skicka iväg posten till husägaren. Jag har en god vän i samhället som får min post som jag hämtar en gång i veckan. Det är en sådan dag att jag ska in till samhället och jag känner att oron börjar krypa i kroppen. Jag vill inte lämna min trygghet här.
Nu hörs ett motormuller och jag känner igen ljudet från brevbärarens bil.
-Hej, du sköna, säger brevbäraren med en glad röst
-Idag har jag med mig en överraskning till dig. Han är snabbt ute ur bilen och trollar fram en bukett rosor till mig.
-Så vackra de är, får jag fram. Jag har misstänkt att han är lite intresserad av mig och nu får jag nog se det som bekräftat. Innan jag hinner tacka ordentligt så har han åkte iväg. Jag borrar ner näsan i rosorna och känner hur doften för med sig minnen av goda tider. Då ser jag det. På kortet som ligger djupt nere bland blommorna står det "Jag har hittat dig".