onsdag 20 februari 2013

Saknad


Solen värmer så gott från den blå himlen.
Månen så stor och grann.
Stjärnorna så många lyser upp den mörka natten.
Det gröna gräset under bara fötter.
Sanden som strilar mellan smutsiga tår.
Snöänglar och snögubbar.
Somrarna så varma och fina.
Vintrarna så snörika, vackra och gnistrande.
Ett öppet och oskyldigt sinne.


Färgerna är inte lika starka.
Solen värmer inte lika gott.
Vintern är inte lika gnistrande.
Barnasinnet finns kvar som ett svagt men vackert minne.
Sinne och hjärtat har lärt sin läxa.


Vilken ynnest att få vara nära små barn igen och få uppleva världen återigen.