Solglasögon

Svetten rinner längs med ryggen och det är till och med så att hon känner fukten i byxorna. Obehagligt, ytterst obehagligt. Hon sliter vidare, armar och ben går  diagonalt och hon känner smärtan i musklerna för varje stavtag. Hon ska pressa sig ytterligare en kilometer, det ska gå, hon ser hur målet närmar sig. När hon passerat mållinjen känner hon hur benen viker sig, hon faller ner i snön. Solglasögonen ramlar av näsan på henne och hon blir genast bländad av den vita snön. Hon skänker en tacksamhetens tanke till Solbritt som innan loppet sagt till henne att hon bara måste ha dessa solglasögon på sig, de var magiska. Hon släpper tanken på de magiska solglasögonen och låter istället segerns sötma ta över.