Om hon bara vann den där riktigt stora lotterivinsten, då skulle hon minsann visa alla att hon lyckats och då skulle hon bli lycklig. Hon jämför ofta sitt liv med andras liv och hennes liv verkar alltid så tråkigt och misslyckat då. Hennes syster var t ex smal, snygg och hon hade självklart ett bra och välbetalt jobb. Hon var säkert lycklig, frågan är om systern förstod att uppskatta sitt liv.
När hon betraktar sin spegelbild kan hon konstatera att det hon ser är en överviktig ung kvinna som kanske kunde kallas lite söt, inte klassiskt vacker men söt var hon nog. Hennes syster brukar i alla fall säga att hon är söt.
Hon lägger ifrån sig spegeln och funderar vidare på vad hon skulle göra om hon vinner den stora lotterivinsten. Åka ut och resa kanske eller köpa sig ett hus, hon skulle kunna köpa sig en fettsugning också. Det finns hur mycket som helst som hon skulle behöva pengarna till.
När hon tänker vidare på vad hon verkligen vill med sitt liv så inser hon att det kanske inte är den stora lotterivinsten som är det största här i livet. Hur roligt skulle det vara om hon inte hade någon att dela det med? Skulle hon bli lycklig med mer pengar? Skulle hon verkligen komma att få den typ av respekt hon önskar sig av omgivningen pga att hon har mycket pengar?
Hon funderar på vad som skiljer henne från den lyckade och tillsynes lyckliga systern. De har samma uppväxt, uppfostran och borde ha fått samma möjligheter. Helt plötsligt slår det henne. Systern beklagar sig aldrig och hon bara bestämmer sig för vad hon vill.
Hennes syster brukar säga till henne att hon kan göra allt hon vill om hon bara hänger av sig offerkoftan. Kan det verkligen vara så enkelt? Har systern faktiskt rätt? Kan det vara så att hon ser sig som ett offer för allt som händer.
Hon bestämmer sig i alla fall för att gå till botten med det här. Hon ska ta tag i sitt eget liv och inte bara gå och vänta på att det händer..
Lite lättköpt kanske men bra resonemang! Välkommen till skrivpuff!
SvaraRaderaTack för det :)
RaderaDet finns nog en del "feedback" att ge och det uppskattar jag. Jag är med för att lära. Just nu försöker jag bara få ett flöde utan att jag tänker så mycket.